theaaparis

Sportlovet vecka 8 spenderades i österrikiska alperna på det rökiga hotellet i Mayrhofen fullt med små skrikande ungar, på restauranger med svängig tysk musik och uppe i backarna bland molnen i Hintertux. Det var dunder, det var bäst, jag saknar det redan <3

Hur kan man ge någon 5 läxor i olika ämnen, 2 redovisningar, ett prov samt 15 uppsatser till en och samma vecka? Veckan tog kål på mig kan jag säga; jag pluggade till 01.30 alla nätter utom torsdagen då jag gick och la mig 03.30 efter att ha skrivit klart den sista FFK-uppsatsen. Konstigt nog var jag inte så trött som jag borde ha varit vilket kan ha berott på (som Anna sa) att jag fick min energi ev ren överlevnadsinstinkt. Sicket liv man har!

På fredagen hade vi vinprovning och departementsinfo, som inkluderade smakprovning av olika delikatesser, på FFK:n på Meddan. En av de roligaste FFK-lektionerna enligt mig, eller i alla fall en av de mest avslappnade och sköna lektionerna, utan förfrysning utomhus i regn och rusk och trötta ryggar av allt stillastående.

Sedan var det bara att tagga inför en söndag bestående av plugg, plugg och åter plugg! <3

Det gick! Jag är blond igen! Gick till frisörsalongen igår med Marie-Sophie och sa som det var; jag var missnöjd, de hade inte gjort som jag sa och jag ville göra någonting åt det. Tanten tom hade klippt mig sa direkt att det inte var några som helst problem, de kunde slinga om det om jag ville, och utan att betala! Smått tveksam satte jag mig i stolen och efter cirkus två timmar var det klart, de brunlila strecken var som bortblåsta! ^^

Var på besök hemma hos Ebba i eftermiddags och hon bor ju i världens mysigaste lägenhet mitt i Montmartre som jag älskar! Om jag skulle bo i en lägenhet själv i Paris skulle den lilla precis där Ebbas värdfamiljs ligger - mitt bland de andra lägenheterna på de små mysiga gatorna, och när man tittar ut genom fönstret ser man alla hustaken. Mer typiskt Paris blir det inte. Magnifique!

Söndagen var lika fin som lördagen med syfte på vädret – friskt, soligt och med fågelkvitter i buskarna och i träden. Jag och Matilda träffades på Starbucks vid St Lazare och drog en riktigt härlig och mysig eftermiddag där med lunch, matte, engelska, skvaller, chaï latte och Sex and the city på min dator. Som Li och Malin kunde inte heller Matilda låta bli att skratta lite åt mitt hår vilket jag nu kan acceptera, jag bjuder på min zebralook tills det löser sig, vilket jag ska försöka få det att göra på tisdag så jag ska gå dit och kräva pengarna tillbaka för slingningen och sedan bege mig till en riktig frisör för att få det fixat. Men jag skulle nog ändå beskriva hennes ansiktsuttryck som aningen chockartat.

François hette en av de jag dansade med på balen och han hörde av sig till mig under dagen och ville träffas. Dock lyckades vi inte samordna någonting eftersom jag var med Matilda i X antal timmar och han skulle åka tillbaka till Normandie där han tydligen bor, men förhoppningsvis kommer jag träffa honom nästa helg i alla fall :) Vi får väl se vad som händer!

Nu är klockan mycket och jag måste sova, internet har fått fnatt och fungerar inte nu när jag sitter och skriver detta vilket gjorde att jag inte lyckades hålla mitt löfte om att ni skulle kunna läsa om en massa uppdateringar ikväll (söndag), jag ber om ursäkt för detta! Detta betyder alltså att dessa inlägg måste publiceras ännu en dag försent…

Jag vet. Jag är dålig på att blogga. Jag ska bättra mig. Jag lovar!

À toute!

Huvaligen, vart ska jag börja egentligen?! Jag är helt slutkörd efter detta dygn, det är helt otroligt. Den ena historien efter den andra, och ja, jag ska dra allihop!

Dagen började med att jag vaknade kl. 10.00, gick upp och tog mig tid att ta ett kokhett bad och bara tina upp. Därefter blev det städning av badrummet eftersom det var min tur denna helg. Mitt rum fick sig också en sväng med dammvippan och dammsugaren. Frukost i form av grönt jasminte och lite yoghurt, och sedan bar det av till Le Marais!

Emma, Ebba, Hanna och Li mötte mig och vi började traska runt på de trevliga gatorna bland folk med lika varierande personligheter som husens olika färger och former. Lunch köptes på vägen till Place des Vosges dit Klara även kom med sina smaklösa kräftstjärtar :P Way to go Klara! En titt in i Damann Frères-butiken var ett måste, och där inhandlades två nya tesorter – svartvinbär och rabarber/kokos. För er som älskar Harry Potter lika mycket som jag och som har vägarna förbi Paris borde ni verkligen kika in i denna teshop – den påminner om trollstavsbutiken i Diagongränden!

Vidare hamnade jag och Ebba helt själva i en liten klädbutik med 70% rea på rubbet, och jag gjorde ett kap! En mörklila klänning i mocka med metallpolletter och fransar – galet snygg! Dessutom var påsen jag fick inte bara en snygg en utan i tyg så det blir en extra väska helt enkelt.

Nu var jag och Ebba helt själva så vi passade på att gå till Pont Neuf i och med ett av FFK-uppdragen. Vidare därifrån tog vi oss, efter att ha blivit smått skärrade av de 15 polis- och ambulansbilar som med sirenerna påslagna körde förbi oss i full fart, till mitt absoluta favoritcrêpeställe, nämligen café Esmeralda bakom Nôtre Dame. Självklart hade jag inte turen på min sida (hade jag fått min dagliga dos redan?) så den vanliga crêpesnubben var inte där! Han lyckas alltid göra perfekt frasiga crêpes, med lagom mycket smör och socker (för det är ju sucre beurre man ska ha!) som är gudomligt goda. Denna amatör glömde för det första bort smöret, gräddade dem inte tillräckligt länge och var extremt tråkig. Nej Ebba, glöm bort det där besöket så ska jag visa dig hur det egentligen ska vara en annan gång!





Kvällen kom och det blev dags att göra sig i ordning inför den stora balen! Jag gick till frisören för att klippa mig, färga utväxten och slinga håret så att jag skulle bli fin inför kvällen. Jag gick först till Frank Provost såklart, där var jag ju förra gången och var mycket nöjd, plus att de har rabatt för studenter. Tyvärr var det proppfullt och de skulle omöjligen hinna med mitt ärende. Därför korsade jag gatan och gick rakt in i frisörsalongen som jag numera förbannar med all min magiska förmåga. Det som hände var helt enkelt att jag gick in, pratade med en man som verkade vara chef över stället, och blev sedan hänvisad till en tjej som tog min kappa och visade mig till en stol. Sedan kom nästa tjej som började fråga mig hur jag ville ha håret, och när jag hade sagt det hämtade hon chefen igen som jag tydligen skulle förklara det igen för. Först förstod han inte vad jag menade när jag försökte förklara ”att slinga håret” så han hämtade några tidningar för att kunna visa vad han trodde att jag menade. Han bläddrade fram en bild av en tjej med blont hår och blonda slingor, och detta är viktigt, hon hade BARA blonda nyanser i hela håret. Perfekt, yes box det stämmer bra det, jag vill ha blonda slingor, inte för mörka, inte för tydliga sa jag och han nickade och super, vi var överrens. Tjejen med glasögonen som hade tagit min kappa kom tillbaka och började fixa och trixa med håret samtidigt som hon kom med smått konstiga kommentarer som ”ni måste verkligen vilja göra det här eftersom ni egentligen inte är blond” eller ”visst är det fint? Ni ser ut som en julgran” samtidigt som hon kletade med färgen och slet och drog i mitt hår, och jag svarade med ”eh, ja, för tillfället vill jag vara blond?”… Att tillägga är att chefen stod tre meter bort och betraktade hela proceduren och då och då kom och sa åt tjejen att hon gjorde fel, och visade istället hur hon skulle göra. Kul. Tillslut var jag färdig med tvättning och alltihop, och de tre frisörerna (hon med glasögon, chefen och tjejen som hjälpte till) sa allihop (innan jag hade hunnit titta mig själv i spegeln) att det var så fint så. Jag satte mig på stolen, snurrade runt och möttes av Cruella Devile. Svart och vitt, precis som en zebra var det, helt seriöst. Jag kände paniken komma samtidigt som jag försökte intala mig själv om att det inte var så mörkt som det såg ut, att det skulle ljusna när det hade torkat. Men nej, min tur var som bortblåst. Den fjärde frisören kom nu och denna såg ut som ett skatbo i håret – frissigt, kortklippt och med färgerna svart i nacken och viollila i främre delen. Dessutom hade hon en hemsk färg på sitt läppstift, för mörk foundation vilket gjorde att hon såg smutsig ut, och hennes ögonskugga var inte att leka med. Hjälp, tänkte jag och svalde. Även hon tyckte att det var väldigt snyggt när jag var helt klar, förtvivlad, arg, besviken och ledsen på samma gång. Jag sa åt dem att nej, det var inte så vi sa det, det var alldeles för mörkt, nästan svart och att jag hade sagt blont. Då började chefen babbla om att det passade mina ögon, att det skulle ljusna och att det var ”très, très jolie”. My as, jag skiter fullständigt i vad de där fyra frisörerna tycker passar mina ögon eller inte – de sket i vad jag hade bett dem om!! Aaaaaaah!!!! Dock vågade jag inte stå där och argumentera helt själv, och dessutom hade jag inte ens tid nog för det, jag skulle träffa Malin om en timme. Jag lät mig halvt som halvt övertygas om att färgen skulle ljusna efter några få tvättar och att det tydligen inte gick att göra ljusare slingor för att det inte skulle synas. Min sista tanke innan jag skulle betala var ”Jaja, det är i alla fall billigare här än i Sverige och de har rabatt för studenter så det går nog på max 80 euro.”… Nehej, inte det inte. 118 euro, ingen rabatt och bara ett äckligt flin från en äcklig, blankhyad idiot till chef. Usch. Varsågod gott folk – skratta.


 Julgranen?





Så utomordentligt gräsligt!


Så kom jag hem till huset, där ingen var hemma. Jag lämnade grejerna på rummet, gick in i köket och ett, tu, tre så satte larmet igång att tjuta. Med en suck letade jag upp koden och slog den precis som min värdmamma visat mig men tror ni att det fungerade? Nej, såklart inte. Jag provade igen och igen men det fortsatte bara att tjuta och tjuta. Jag öppnade ytterdörren och kikade ut, tänk om någon kom och trodde att jag var en inbrottstjuv, och sen kom jag på att jag kunde prova gå ut ur huset och stänga dörren och se om det slutade då. Jag drog igen dörren, väntade på att se om larmet slutate och kom på att HELVETE nycklarna var kvar inomhus. Kunde det bli värre? Jo men visst! Inget svar på någon person i värdfamiljens mobiler, larmet slutade inte, och jag stod där ute i kylan i en kofta. Efter några minuter blev det tyst, äntligen, och jag släppte alla tveksamheter och ringde på hos grannarna som jag aldrig hade träffat förr. Där blev jag tack gode gud varmt välkomnad av dottern i familjen som är runt tjugo, tillsammans med en utbytesstudent från Canada som också var i den åldern. Jag drog hela historien och de sa båda två att jag kunde stanna så länge jag ville, de frågade om jag ville ha någonting att äta, dricka, vadsomhelst, och sedan satt vi och pratade samtidigt som vi tittade lite på TV. Efter en stund kom mamman hem och hon var asskön och sa även hon att jag kunde gå loss i kylskåpet om jag ville, haha. Tillslut svarade Eléonore när jag ringde till henne, och det visade sig att hon var barnvakt bara någon gata bort så jag sprang dit och hämtade nycklarna, slog koden rätt denna gång, och kunde äntligen komma in. Jag tackade grannarna som sa att jag alltid är välkommen även om jag inte har några problem, och att det alltid finns plats för kärlek och vänskap i detta hus. Helt underbara var de allihop! Tillslut kom jag och Malin iväg från Asnières och då var jag smått förvirrad med gräsligt hår och fortfarande lite orolig över larmet.

Efter ett bra tag kom äntligen William och Li och mötte upp mig och Malin vid Kevins lägenhet. Vid detta lag hade Malin tappad känseln i både händer och fötter och var fasligt förbannad på Li ^^





2000 personer var på balen i lokalen med två våningar och högt i tak. Helt okej musik, dock självklart mixat till discolåtar så allt var i princip i samma ”dunkadunk-tempo”. Alla tre svenskor fick dansa rock och vi hade det väldigt kul allihop, även om jag gick runt och kände mig som en tant som trodde sig ha koll på det senaste modet inom frisyrer men som istället bara lyckas likna en smutsig fågelskrämma. Klänningen jag köpte tidigare i veckan satt dock som smort och de två blondinerna och zebran stannade ända tills det stängde kl. 05.00! Jag somnade 06.15…

Från skolan till bussen, från bussen till apoteket, från apoteket till nästa apotek, från detta apotek till en syaffär, från syaffären till Monoprix, från Monoprix till Li. Hos Li skulle det vara en eftermiddag då jag, Li och Malin skulle lära oss dansa rock inför balen på lördagen, och William skulle tillsammans med några av sina vänner hjälpa oss. Tiden gick och tillslut kom de; William, Arthur, Tristan, Victoire, Laure, Maxime och Jean-Guilhem. Alla skulle få plats att dansa i vardagsrummet vilket blev lite trångt men det gick super! Jag hamnade (och fastnade) hos Arthur som var galet bra på att dansa! Förresten så är rock en lite roligare, svårare och lite mer allmänt accepterad version av bugg kan man säga, det är ibland liknande steg men snäppet svårare och mycket, mycket roligare! Och fort går det :P





Det gick som smort i alla fall och jag fick massa beröm höhö. Arthur berättade även att rocken är en väldigt romantisk dans eftersom man formar ett halvhjärta åt höger och sedan ett åt vänster när man gör själva grundsteget (och dessa två halvor går ihop såklart). Dessutom ska man aldrig släppa varandras händer, och ett av stegen kallas för ”le mariage” dvs ”giftermålet” eftersom killen går ned på knä och tjejen står upp och snurrar. Det låter flummigt vilket det kanske också var, men tankarna på att börja dansa pardans satte verkligen igång på riktigt!





William och Jean-Guilhem var ytterst kärleksfulla ^^





Därefter blev vi impulsivt inbjudna på middag hos Tristan och Arthur dit vi tog oss och åt pasta carbonara, sallad och en tarte aux pommes. Därefter gick William, Li, Maxime och Malin hem och jag tog mig vidare till Quartier Latin för att möta upp Matilda, Kristina, Zoë, Liza m.fl på Hideout.

Väl på Hideout tröttnade vi ganska snabbt så vi åkte istället iväg till Bastille där vi hittade världens coolaste ställe! En liten entré men ganska stort inuti där inredningen gick i mörkbrunt och guld och påminde om någonting indiskt, och där golvet var i olika nivåer. Vi blev visade till ett runt rum med massa kuddar i soffan som gick längs med väggen, och vi slog oss ner vid ett av de små runda borden. Det gröna teet var det godaste jag någonsin druckit och det är en underdrift! Galet! :D


 

Och vi hittade dessutom fontän nummer 19!


På väg hem skulle vi ta bussen men det visade sig att vi hade traskat åt helt fel håll (tack Matilda) så det tog en himla tid. På väg åt rätt håll stötte vi på en taxi som en tjej precis skulle hoppa in i och det visade sig att hon skulle åt samma håll som mig så det blev ju himla praktiskt. Camille hette hon och hon var ytterst trevlig och tillmötesgående ^^

Min fredag var en av de roligaste kvällarna i Paris hittills måste jag säga, jag lärde känna 9 pers, lärde mig dansa rock med en mästare, skrattade så att jag storknade och var med mina bästa vänner. Merci à tous! <3

Förra lördagen, alltså den 23 januari firade vi Matilda Edvardssons 18årsdag! Dock fyllde hon den 24 men vi firade detta vid tolvslaget såklart ^^





Det som skedde var att vi anordnade en liten surprise för den lilla flickan som trodde att ingen förutom jag och Mathilde kunde komma och äta på restaurangen Le Jean Bart. Men där även väntade Li, Malin, Klara, Matilda, Ellenor, Hanna och Olivia! :D Happy faces partout bien sûr!